1864-1949 William Frederic Ritschel (1864-1949) was an impressionist painter who was born in Nuremberg, Germany on July 11, 1864. As a youth, he worked as a sailor and began sketching seascapes. He studied art under Karl Raupp (1837-1918) and Wilhelm von Kaulbach (1805-1874) at the Royal Academy in Munich before immigrating to New York City in 1895. In 1911, he settled in Carmel-by-the-Sea, California and began painting Monterey Peninsula. He died in Carmel in 1949. The Arizona State University Art Museum (Tempe, Arizona), the Art Institute of Chicago, the Crocker Art Museum (Monterey, California), the Davenport Museum of Art (Davenport, Iawa), Fisher Gallery (University of Southern California, Los Angeles), the Honolulu Academy of Arts, the Irvine Museum (Irvine, California), the Monterey Museum of Art (Monterey, California), the Museum of Art at Brigham Young University (Provo, Utah), the Newark Museum (Newark, New Jersey), the Oakland Museum of California (Oakland, California), the Pennsylvania Academy of the Fine Arts (Philadelphia), the Smithsonian American Art Museum (Washington, D. C.), Springville Museum of Art (Springville, Utah), and the University of Arizona Museum of Art (Tucson, Arizona) are among the public collections holding works by William Frederic Ritschel  Related Paintings of William Ritschel :. | Northen California Coastal Scene | No Man s Land aka Dat Devil Sea | Purple Tide | Morning Litany | Mammothe Cove |
Related Artists:
Velasquez
1599-1660,Spanish painter. He was apprenticed to Francisco Herrera the Elder before being trained by Francisco Pacheco. His early works were mostly religious or genre scenes. After arriving in Madrid in 1623, he painted a portrait of Philip IV that won him immediate success and an appointment as court painter. His position gave him access to the royal collections, including works by Titian, who exerted the greatest influence on his style. In his portraits from this period, only the faces and hands of the figures are accentuated, and the dark figures stand out against a light background. A visit to Italy (1629 ?C 31) further developed his style, and on his return to Madrid he entered his most productive period. Velazquez created a new type of informal royal portrait for Philip hunting lodge, and his portraits of court dwarfs display the same discerning eye as those of his royal subjects. On a second visit to Rome (1649 ?C 51) he painted a portrait of Pope Innocent X. The powerful head, brilliant combinations of crimson of the curtain, chair, and cope are painted with fluent technique and almost imperceptible brushstrokes that go far beyond the late manner of Titian and announce the last stage in Velazquez development. This portrait was copied innumerable times and won him immediate and lasting renown in Italy. In his last years he created his masterpiece, Las Meninas (The Maids of Honour, 1656). In this casual scene, the artist is shown painting the king and queen in the presence of the infanta Margarita and her attendants; the nearly life size figures are painted in more or less detail according to their relation to the central figure of the infanta and to the source of light, creating a remarkable illusion of reality never surpassed by Velazquez or any other artist of his age. He is universally acknowledged as one of the giants of Western art.
Jan Adam Kruseman
Petrus Augustus de Genestet (P.A. de Genestet) (Amsterdam, November 21, 1829 - Rozendaal, July 2, 1861) was a Dutch poet and a theologian. Petrus Augustus de Genestet lost both of his parents at a very young age; after that he lived with his uncle, the Dutch painter Jan Adam Kruseman. He studied at the Amsterdamse Atheneum and the Seminarium der Remonstrantse Broederschap to become a preacher. He became minister in March of 1852 at the Genestetkerk (Genestetchurch) that was named after him, in Delft. In the same year he got married to Henriette Bienfait in Bloemendaal. They had two children. In 1859, he lost both his wife and oldest child died of tubercolosis, and because of his poor health he had to quit working as a minister. He moved to Amsterdam, but spent most of his summers in Bloemendaal. Two years later, in 1861, he died in Rozendaal.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).